Hållbart ledarskap – Marianne
Marianne Rönnberg Galmor är journalist och publicist. Efter ett långt yrkesliv inom såväl regeringskansliet som media äger och driver hon den egna webbaserade lokaltidningen bjuvsnytt.se. Där hon är sin egen boss.
Hållbart ledarskap?
Svaret hittar du i dig själv
Igår läste jag något om att det man retar sig på hos andra egentligen är det man störs av i sig själv. Istället för att ta itu med det egna problemet projicerar man det på någon annan. Själv efterlyser jag ett hållbart ledarskap. Är det för att jag själv är dålig på att leda?
När jag ombads blogga om Hållbart ledarskap tänkte jag att det ju är lätt som en plätt. Klart att jag, som haft så många dåliga chefer under karriären, kan skriva om just det.
När jag knattrat på ett tag började jag tänka. Det första som dök upp var att jag själv enligt beskrivningar och horoskop har en massa egenskaper som skulle göra mig till en utmärkt ledare och chef. Jag är säker och erfaren. Jag kan vara en inspirerande gruppledare och är van att gå i täten i olika sammanhang. Min dynamik och energi väcker samma sak i andra och jag ser hälsosam tävling mellan människor som ett plus.
Men…..
Jag är samtidigt ganska antagonistisk mot auktoriteter. Även utan att själv alltid vara medveten om det kan jag också utgöra ett hot mot makthavare. Och hur välmenande jag själv är med mina initiativ och projekt så får jag inget gratis.
Det där sista har ställt till mycket problem i livet. De ledare jag haft har inte uppskattat min styrka utan ofta sett den som just konkurrens och hot.
Där har jag också fått min uppfattning att det saknas hållbart ledarskap. Jag har undrat varför folk, istället för att se min styrka och potential och utnyttja eller använda den, åsidosatt mig. Gett uppdraget till någon mer följsam person. Vilket gjort chefen till en riktig looser i mina ögon.
Att vara kvinna och född på 1950-talet har inte gjort saken lättare eller bättre. Som sådan har man förväntats vara ”kvinnlig”, vilket jag uppfattat betyder som man säger ”följsam och flexibel”. Absolut inte mina starkaste grenar och inget jag strävat efter att bli.
Istället för att underordna mig har jag gått min egen väg. Om och om igen. Har något inte stämt har jag tagit väskan och dragit vidare. Till nästa spännande arbetsplats förvisso.
Fanns det en annan väg? Flydde jag i själva verket något i mig själv? Hade det kunnat bli annorlunda? Hade jag kunnat agera annorlunda? Och hade verkligen ledarskapet blivit bättre och hållbarare av det?
Fanns det en möjlighet att förstå vad ledningen ville och varför? Var den eller den chefen trots allt en bra chef? Retade jag mig bara på tonen för att jag själv inte är ”hållbar”? För att jag själv inte vill ändra på mig?
Tja, vem vet. Det är ju fullt möjligt att det är så och i så fall är det beklagligt att jag inte kommit till den insikten tidigare i livet. Idag är det definitivt bäst för mig att vara min egen ledare. I eget företag.
Men stannar vi vid tanken att ”felet” trots allt legat hos mig så vill jag tillägga något. Någon dålig förlorare är jag trots allt inte:
- Ge chefen och ledaren en chans till. Kanske är hens ledarskap både bra och hållbart. Fundera en stund över vad som stör dig. Att tänka och reflektera är aldrig fel. Att vara lite följsam gör dig inte till en sämre människa. Så länge du inte förlorar din identitet och självkänsla.
Om resultatet är att du finner ett hållbart ledarskap är det ju en winwin. Positivt för både dig och övriga och dessutom finns du kvar i ett sammanhang. Priset jag betalat för att inte tänka efter är ensamhet och en form av utanförskap. En form av utanförskap fastän det är starkt. I alla fall delvis.
Att sedan ledaren alltid är ensam när det blåser på toppen är en annan sak. Det har vi kanske anledning att återkomma till en annan gång.
Tänk efter före och var rädd om dig!
Marianne Rönnberg Galmor
Finito – over and out!